Guillou kunde ha gjort en meninsfull samhällskritik men han nöjde sig med något ytligt. Han visar till trötheten sin vittighet över vin- och vodkasorter och allmänt över alkoholhaltiga drycker utan att förmedla något djupare mänskligt. Dessutom så ger han sig in i interna palestinska stridigheter och tag öppet parti för PLO mot Hamas, vilket kan betraktas som främmande interferens. Hans syn på Ilitj Ramírez Sánchez, alias Carlos,vars namn är felaktigt skrivet, detsamma som hans ställning gentemot Kubas roll i Africa är ytterst kontroversiell och ytlig. Dessutom så framställer han den franska Främlingslegionen som någon sorts boy scouts, fast de torterade tusentals människor i Algeriet. Upplösningen resulterar ganska kitschig och föga sannolik.